Hemligheten på Mercy Close

hemligheten-pa-mercy-closeHemligheten på Mercy Close – Marian Keyes

Baksidetext
Helen, den yngsta i systraskaran Walsh, har vid 33 års ålder hamnat i en återvändsgränd. I finanskrisens svallvågor har hon blivit av med lägenheten och tvingats flytta hem till föräldrarna, hennes uppdrag som privatdeckare sinar och hennes nya kärlek Artie umgås oroväckande mycket med sin ex-fru.
Just som en annalkande depression hotar att sätta klorna i henne dyker ett nytt fall upp ur tomma intet. Problemet är att det är Helens fruktansvärda, men fortfarande ursnygga, ex Jay Parker som vill anlita henne. Men när hon får veta att fallet handlar om en försvunnen medlem i Irlands största, nyligen återförenade pojkband Ladds kan hon inte undgå att bli nyfiken…
Fallet kastar in Helen i en värld av glamour och kändisar, där ingen talar sanning och alla har dolda agendor. Samtidigt måste hon brottas med sina komplicerade känsor för Jay Parker och värja sig mot den smygande depressionen som hon tidigare har sjunkit så djupt ner i. Kommer hon att lyckas losa fallet som kan rädda hela hennes karriär?

Marian Keyes har gjort det igen. Skrivit en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig fast den egentligen inte är särskilt spännande. Trots det flytar historien på utan att någonsin kännas tråkig. Keyes är en mästare inom sin genre och den här boken är inget undantag. Dock tycker jag att de böcker hon har gett ut de senaste åren inte riktigt kan klassas som typisk chiclit. De är en känsla av feel good över dem, men ändå så finns det inslag av allvar och problem. Som i den här boken där  Helen brottas med sin depression.

Några andra saker som jag tänkte på när jag läste boken:
Av någon anledning tycker jag alltid att de andra systrarna är så osympatiska i böckerna. Jag känner med den syster som har huvudrollen i boken, medan de andra bara är jobbiga och konstiga. Det roliga är att när man sen läser en av de andra systrarnas böcker är rollerna omvända.
Laddz. Jag kunde inte riktigt ta det bandet på allvar. De kändes mest som världens parodi-band fast jag antar att de skulle vara att jämföra med exempel Backstreet Boys. Nu kunde jag inte alls föreställa mig hur de någonsin kunde ha varit alla tjejers favorit.

Jag har inte så mycket att säga om den här boken. Den var bra. Den levde upp till de förväntningar jag hade på den. Och om några år när jag inte riktigt kommer ihåg vad den handlar om längre, kan jag tänka mig att läsa den igen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Bokreleterat, Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s